Idag såg jag min granne bli hämtad med ambulans. Tyvärr gick tankarna bort till grannen längre bort, de väntar sitt andra barn. Hemskheter gick genom min skalle, tänk om de förlora sitt barn. Tänk om vi skulle förlora vårt barn. Kände mig helt tom.

Det var längesen som jag blogga, men har börjat få ett sug efter det konstigt nog. Det är lite som att man lider och behöver berätta det för någon. Men att göra en statusuppdatering känns lite som att kasta ut sin skit på människor som inte vill veta. Här antar jag att de som besöker vill läsa på ett eller annat sätt.
Jag har väl inte tänk att bara skriva om det som gör att jag lider, ska kontakta psykolog för det, men kanske lite om min vardag kanske. Ni får väl se om ni läser.

Nu har jag varit hemma och sjukskriven i snart över en månad, på heltid! Ja ni kan ju förstå att jag sliter mig själv i håret. Anledningen är den att jag har foglossning, som förra gången, men denna gång så är det tio gånger värre. Alvedon äter jag dygnet runt, tensmaskinen är laddad så fort som smärtan är oumbärlig och nu har jag inkasserat kryckor. Så ser min vardag ut just nu, gör allt som går för att ha så lite smärta som möjligt och ska helst slänga in träning där i mellan.

Tänk att man kan känna sig så deppig när händerna är uppsvällda och avdomnade :( ONT!!

Magen, ja den verkar stå stilla. Det händer kanske varannan eller var tredje dag att jag känner av förvärkar men det är så korta stunder att jag bara vet att det inte är på riktigt. Magen håller ett SF-mått på 37 och barnet verkar må bra :)

Jag känner mig som en uppsvälld ballong, måste köra sjukgymnastik flera gånger om dagen med mina händer för att dem domnar bort eller bara gör ont. Det är bara att avvakta och se om detta problem försvinner efter födelsen.

Jag visste att det skulle vara jobbigt att vara hemma då man per automatik vill äta något, typ hela tiden. Men sedan jag och Henke bestämde att vi ska dra ner på sockerintaget mitt i veckan är det ju ännu värre. Igår blev det ju ingen toppendag heller då jag intog en supergod vinbärskaka som även blev min lunch. Så här i efterhand var det helt klart värt att känna av suget idag då sällskapet igår var riktigt trevligt =)

Tänk vad tiden går fort, det var en hel månad sedan jag skrev här på bloggen. Jag skulle gärna vilja säga att ja haft fullt upp men det är ju faktiskt inte sant. Mycket av min tid har spenderats hemma i lägenheten, både utan och med Henke. Vi har hunnit med många små saker som behövdes fixas i lägenheten innan bebben kommer. Nu känns det i kroppen att vi börjar närma oss förlossningen för att det knakar hela tiden i mitt bäcken när jag ska göra förflyttningar. Det bästa som har skett den sista tiden är att OS startat, mina dagar är helt enkelt fullspäckade med sport!

Städa kylen!

Planerna för bröllopet har rullat igång för fullt. Vi har valt hur upplägget på bröllopet ska vara samt att jag började skriva inbjudningarna igår =) Jag hittade en klänning på nätet som jag beställde, den har smock och kommer därför fungera perfekt tills det är dags. Jag provade klänningen idag och den kommer att sitta asbra så fort jag blir av med magen. Blir den för stor så går det ju alltid att lämna in den för att sys in.

Ja magen växer och mår oförskämt bra just nu. Visst lite för mycket godis kanske men men. Efternamnsbyttet är i rullning, har beställt personbevis på mig, mamma, mormor och gammo. Fyllt i blankett och ska nu betala så att allt rullar på snabbt :)

Seg dag, mycket seg dag, sömnen blev inte asnajs i natt eller ja långvarig kanske jag mer ska säga. Jag har sovit lite mindre de här två dagarna än vad jag är van vid. Ikväll är det sängen så fort  som möjligt. För att få lite mer energi så har jag och Henke cyklat lite nu på kvällen, en vända upp till Lv3 och hem igen. Riktigt härlig luft ute efter dagarna med regn =)

Det är mycket som hänt under min korta semester. Vi har tillbringat fem dagar på Gotland, inhandlat lite småsaker såsom surdegsbröd, kryddor, saft och en tekanna. Mina blå koppar har kommit hem från England :)

Fina Linneablomman har köpt de gula kopparna till mig, tänk att man kan ha en sådan underbart bra kompis :)

Firat Malins semester med lite balkonghäng och haft en riktigt trevligt midsommar, jag fick träffa Julia och det är verkligen aldrig fel även fast stunden var alldeles för kort.

Det bästa av allt är att få tillbringa mycket tid tillsammans med min framtida make. Han som får det mesta att kännas rätt!

Jag har funderat mycket kring hur jag ska få tag på de blå kopparna, men stirrat mig blind på Tradera. Blocket har inte en enda pryl från Vereco men så sökte jag på ordet ikväll och hamna till slut på ebay. Där, där sålde de sex blåa Verecokoppar för 200kr, här i Sverige går de för cirka 75kr koppen. Dock blir det väl runt det priset med frakten inräknat eftersom den var dyrare än kopparna. Hej hej fina blå, snart fraktas du från UK =)

Ibland känns det som att jag håller på och plockar ihop bitar, bitar av mitt liv som jag förlorat. Farmor är en stor sådan bit, jag måste verkligen ha dessa koppar för att få behålla de få minnen som jag har utav henne och farfar. Just nu håller jag på och budar på blåa koppar, den koppen som jag mest kommer ihåg från min farfar. Hur sätter man pris på något som frambringar sådana positiva minnen?

Snart är det över allt spring till alla möjliga läkarstationer. Det känns som att jag bor hos läkaren, barnmorskan och hos sjukgymnasten. Dem varvar varandra så att jag har ett mötte inbokat minst en gång i veckan. Trött är ordet!

Sjukskrivningen påverkar även den då jag måste ha kontakt med min handläggare till och från, skriva sjukt långa dokument för att kunna tillgodose deras behov. Sjukskrivning är ingen lätt sak när man har varit det för länge, jag antar att alla dokument är till för att skrämma en till att arbeta heltid igen. För det är verkligen ett heltidsarbete att fylla i deras dokument.

Jag överraska Henrik genom att befinna mig vid ankommande när planet landa och han steg av. Gud vilken chockad min men ändå så glad. Åh själv blev jag alldeles tagen av att få krama om honom.

Jag blir såååå himla avundsjuk när det åker upp bilder från kompisars långpromenader i solen. Idag har jag varit inne hela dagen för att slippa gå i den där jävla trappan som är mitt stora hinder just nu, eller hinder, det är en bidragande faktor till att min smärta fortsätter existera. Undrar om jag ska försöka ta bilen bort till något fint ställe imorgon, ta kort och låtsas att jag också gjort en långpromenad. Min motion är ju simning i simhallen, jag vet inte hur många gånger jag läst skylten som sitter på vägen. Det är förbjudet att fota i simhall och ombytesrummet. Ja då går det ju inte att lägga upp en bild på min motion, sedan så tror jag att ingen skulle direkt känna den avundsjuka som jag gör när jag ser soliga skogpromenader.