Så då har man lyckats träffa nästan alla på mindre än ett dygn. Det var verkligen jättemysigt hemma hos Malin igår, hon och Magnus bor så himla fint. Jag vill också bo så!
Jag, Malin, Tove och Hannah drack te, åt äppelpaj med kokos och tittade på Idol, ett riktigt bra fredagsmys.
Innan träffade jag min kusin på ett snabb middag på Norrtälje pizzeria, dem kan verkligen göra sallader där, ibland kan jag längta hem bara pga det stället.

Idag började jag dagen med melodikrysset hemma hos mamma, efter en snabb dusch hoppade vi in i hyrbilen och for till Norsborg. (Perra har krockat deras bil därav en liten sketen hyrbil från mitt jobba.) Där lämnade vi av Perra på hans låtsaskrig och åkte iväg för att hälsa på min mormor på sjukhuset. Mormor fyller år idag och det var anledningen till att jag var hemma i sthlmstrakterna men min mormor har haft lite otur och dragit på sig gallsten vilket hon ska få operera bort nu på måndag.
Efter besöket på sjukhuset så gick jag och mamma på stan, där inhandlades många saker som mamma betalade, yeah! Dock upptäckte jag att jag har skaffat mig en större behind och det gjorde mig lite ledsen.
Mamma bjöd mig på middag på Texas longhorn, där åt jag en supergod ceasarsallad som förhoppningsvis var lite hälsosammare än vad en hamburgare skulle ha varit. Jag måste ju tänka på min rumpstorlek.
Efter middag gick jag och mamma på bio och såg The ugly truth, jätterolig film, jag skratta större delen av tiden. En tjejfilm, den hade all romantik som jag behövde just idag.

Just nu sitter jag på tåget ner till Linköping och ska få åka hem till min älskling, där blir det mysmys och sömn för imorgon ska vi iväg på sjöslaget, en stor studentfest ute till havs. Jag fick en hatt av mamma idag som kommer passa utmärkt imorgon då det är en vit hatt med ett ankare på, mamma köpte även en hatt i var till mina kompisar också, vi kommer bli så himla söta tillsammans.

Förra veckan var jag och Julia på en kurs, Mental träning för pedagoger, där träffade vi också Lillvor, det var en riktigt trevlig kurs. Jag fick lära mig massor med saker som jag kan ha användning av i mitt yrke. En sak som jag fick hjälp var att man varje dag ska tänka "Jag undrar vad som kommer att få mig att le idag?" så igår när jag satt på bussen till Norrtälje så tänkte jag på saker som får mig att le, så här kommer en lista:

- När Richard vänder på sig i sömnen och pussar mig i vändningen.
- Igår när jag reste på mig från sätet på tåget och upptäckte att jag visade rumpan, min klänning hade hamnat upp under jackan, för all biltrafik som åkte förbi tåget.
- När mina elever på praktiken sa att dem inte vill att jag ska sluta hos dem efter nästa vecka
- När eleverna uppskattade mina lektionsplaneringar och efterfrågade efter fler liknande övningar
- Mina fina vänner

Listan går att göra lång, det konstiga var att det igår var mycket lättare att komma fram till saker som fick mig att le. Jag borde ha skrivit ner det!

Jag längtar efter sängen just nu, blä för att sitta på tåget!

Nästa vecka ska jag till ortopeden igen, ska visa upp mitt knä som blivit sämre. Jag tror att jag ska försöka prata om att få något som kan stödja upp mitt knä eller om jag kan få en krycka så att jag slipper ta så mycket stöd på benen när det gör som ondast. Hoppas att vi kan hitta en medelväg.

Jag läste en artikel nu i veckan om vänskap i äldre ålder, jag kanske inte är jättegammal men jag kände mig ändå träffad. Den handlade om att en kvinna upplevde det som svårt att få vänner när hon nu blivit äldre, de gamla vännerna har ramlat bort. Iofs på grund av att de skaffat barn och hon inte hade det, dem hade inte så mycket gemensamt längre. Hon hade även flyttat från stad till stad och tappat kontakten med vänner från de andra städerna.
Hon som svarade på detta inlägg tog upp en bra tanke och det var att det räcker att ringa och prata i fem minuter för att upprätthålla en relation. Jag kan känna ibland att jag av lathet inte ringer till mina kompisar hemma för att det tar sådan tid men det gör det ju inte, det räcker med ett samtal där man frågar hur det är. Jag förstår ju att jag inte tillhör den närmaste relationen längre eftersom jag inte bor i samma stad och kan inte träffas och snacka vardagsprat så då får man nöja sig med att man hör hur läget är istället. Ibland känner jag avundsjuka när jag träffar kompisarna eftersom dem kan prata om saker som man själv inte varit med om och då hamnar man ju lite i utanförskap i sin vänskapsrelation, men det är bara att hantera.

Näe nog pratat, nu ska jag nog försöka sova lite som farbrorn brevid mig gör.

Tjing på er!