Huset
Idag var vi ut till huset, så spännande att spana in genom fönstrena för att se om det skett något nytt. Vilket det hade som tur är. Nu är det tapeter i vårt sovrum och i halva Alfons rum. Vi åkte ut i dag i syfte att sortera upp bland allt skräp som byggarna bara slängt i formation skithög utanför entren. Många högar blev det men väldigt mycket mer organiserat till när vi ska åka i väg med det till tippen.
Alfons var på sitt vanliga glada humör, ändå tills han inte får göra det han vill. Då jäklar vet man att man lever, han får värsta vredesutbrottet och pressar fram tårar, skriker så högt så högt. Blir oftast arg på mig och söker tröst hos pappa, mormor eller hos personer som är i närheten. Ibland är det svårt att hålla sig för skratt för han är en riktig dramaqueen. Men man älskar honom så att det gör ont även vid dessa tillfällen som tur är. Alfons får göra och testa väldigt mycket dock finns det vissa saker som är big no no, typ gå fram till grillen och äta isolering.
Det blev lite korv och kaffe utanför huset, riktigt bra utedag med sol och gul/orange-omgivning.
Skrutten i magen snurrar runt och det är en härlig känsla.
Rädsla
Idag såg jag min granne bli hämtad med ambulans. Tyvärr gick tankarna bort till grannen längre bort, de väntar sitt andra barn. Hemskheter gick genom min skalle, tänk om de förlora sitt barn. Tänk om vi skulle förlora vårt barn. Kände mig helt tom.
Det var längesen som jag blogga, men har börjat få ett sug efter det konstigt nog. Det är lite som att man lider och behöver berätta det för någon. Men att göra en statusuppdatering känns lite som att kasta ut sin skit på människor som inte vill veta. Här antar jag att de som besöker vill läsa på ett eller annat sätt.
Jag har väl inte tänk att bara skriva om det som gör att jag lider, ska kontakta psykolog för det, men kanske lite om min vardag kanske. Ni får väl se om ni läser.
Nu har jag varit hemma och sjukskriven i snart över en månad, på heltid! Ja ni kan ju förstå att jag sliter mig själv i håret. Anledningen är den att jag har foglossning, som förra gången, men denna gång så är det tio gånger värre. Alvedon äter jag dygnet runt, tensmaskinen är laddad så fort som smärtan är oumbärlig och nu har jag inkasserat kryckor. Så ser min vardag ut just nu, gör allt som går för att ha så lite smärta som möjligt och ska helst slänga in träning där i mellan.
Det var längesen som jag blogga, men har börjat få ett sug efter det konstigt nog. Det är lite som att man lider och behöver berätta det för någon. Men att göra en statusuppdatering känns lite som att kasta ut sin skit på människor som inte vill veta. Här antar jag att de som besöker vill läsa på ett eller annat sätt.
Jag har väl inte tänk att bara skriva om det som gör att jag lider, ska kontakta psykolog för det, men kanske lite om min vardag kanske. Ni får väl se om ni läser.
Nu har jag varit hemma och sjukskriven i snart över en månad, på heltid! Ja ni kan ju förstå att jag sliter mig själv i håret. Anledningen är den att jag har foglossning, som förra gången, men denna gång så är det tio gånger värre. Alvedon äter jag dygnet runt, tensmaskinen är laddad så fort som smärtan är oumbärlig och nu har jag inkasserat kryckor. Så ser min vardag ut just nu, gör allt som går för att ha så lite smärta som möjligt och ska helst slänga in träning där i mellan.
