Ja jag erkänner, jag är en tönt! Henrik är bort en till två nätter för första gången sedan vi flytta ihop och jag upplever det som jobbigt. Ja det värsta som har hänt mig, jag har hundra ursäkter för varför min snygging borde vara hemma. Jag försökte även in i det längsta att hålla honom inlåst i lägenheten. Fast jag vet, jag vet att han verkligen vill göra det här och att det är den delen av vårt liv som han tycker är så givande. Jag blir så glad av att han blir glad, min lilla prick!

Skruttiplutten ligger i magen och snurrar runt och det är så mysigt. Det blir liksom bara mer och mer för varje dag samt att magen verkar blir större för var dag. Lycka, ja lycka är att ha en så bra kille som Henrik. En kille som inte är rädd för att uttrycka sina känslor för mig eller visa dem.

Henrik du är min och jag tänker behålla dig för evigt!

När barnen på jobbet kissar på sig så säger vi pedagoger; Ojdå, det gör inget, det händer ibland =) Ler så där galet glatt för att minska det pinsamma. Men när jag idag nyste och kissade på mig lite grann då kände jag nog precis så där som barnen gör när deras olyckor sker. Åh jag hade nog inte blivit glad av att någon log mot mig med orden det gör inget, själv hade jag blivit arg och förnärmad. Nu kissade inte jag i mängder som barnen gör men ändå. Nu efteråt kan jag ju bara skratta åt att det hände och i förebyggande syfte träna mina knipmuskler ännu mer än vad jag redan gör. Det är skönt att man ändå kan bjuda på den informationen utan att skämmas samt att få sig ett gott skratt tillsammans med sin älskade.

Här hemma bakas det macarones, ni vet sådana saker som dem gör på Masterchef och i Leilas kök ;) Kommer bild senare.

Både igår och idag har jag spenderat på akuten. Igår för smärtor på njuren och idag för en blödning. Woho! Det går bra nu eller??

Som tur är verkar lillskrutten vara orörd av allt detta och det är verkligen skönt!

Nu ska vi sova och vila länge imorgon.

Ja jösses vad magen spurtar fram i storlek, jag känner mig otroligt tjock! Men det verkar bara vara jag som tycker att jag ser tjock-tjock ut och inte gravid-tjock. Kollegorna och Henke säger det hela tiden att det syns och att det ser gravid-tjock ut.

Idag har jag haft den stora förmånen att vistas i skogen med våra barn,åh det är ju så otroligt skönt att vandra runt och känna den svaga skogdoften. Men jösses vad varmt det var, jag svettades som en gris i min termobyxor, och ja jag vet att det är väldigt puckat att ha så varma byxor på men det kändes ju kallt i morse när jag kom till jobbet. Eller?

Fick hem nya gravidbyxor eller leggings från boob, fi fan vad sköna dem är i jämförelse med H&Ms leggings. De här ska jag bo i från och med nu.

Nu blir det en dusch sedan en promenad i det sköna vårvädret!

Jag är tillbaka på jobbet och det känns verkligen underbart att vara frisk och tycka att jobbet är kul. Jag har ju tyvärr inte gjort det den senaste tiden då jag faktiskt inte har varit hundra procent frisk.

Åh i magen sparkar det på för fullt!

Blå eller silver? Det är dagens dilemma.

Min första tanke som jag starta med idag var, öm, jag känner mig öm i magen.

Men anledningen till detta är ju att jag var till helvetet tur och retur igår. Min smärta började klockan tio, ett samtal till akuten bekräftade att jag faktiskt behövde komma in och undersökas. Sen började det svåra, att hitta en skjuts in till akuten, mamma befinner sig på annat håll, långt bort, Henrik hade precis kommit fram till sitt möte i Sthlm. Henkes mamma svara inte i telefon, min ena kusin var inte heller anträffbar, jag ansåg att min morbror antagligen också var för långt bort för att hjälpa men till slut kom jag på att min lilla kusin var hemma. Ett samtal till honom och jag befann mig på akuten femton minuter senare. Problemet med att vara gravid och utsättas för en mystisk smärta är att man knappt får ta smärtlindring. Läkaren var in och slog lite på mig och startade en värre smärta och sen fick jag morfin. Precis vad jag behövde för att må bra en kort stund för det var så min smärta var, kom inrullande med jämna mellanrum. Några timmar på Norrtäljes akut och en misstanke om njursten blev jag tillslut skickad med ambulans till Gynakuten i Danderyd för att kolla hur vår bebis mådde. Det var bara tur att det var ambulans som jag åkte till Danderyd med för under resan hade jag smärta konstant och fick mer smärtlindring. Väl framme så mötte Henrik upp mig, den underbara känslan att få träffa någon man älskar är svår att beskriva, sedan fick jag snabbt komma in för att se till att vår älskling mådde bra och det gjorde den, var knappt påverkad av min smärta.

Under hela den här resan så försökte jag hålla mig lugn för att inte stressa upp bebisen, för jag misstänkte att redan från start att det onda inte hade med bebisen att göra.

Jag fick en Bola från tjejerna som kom på syjuntan i onsdags, jag hade halsbandet på mig hela dagen igår. Plingade till den mitt på magen och jamen visst det kommer reaktioner från vår lilla älskling.

Golvet är nästan helt lagt nu och det har blivit så vackert med kombinationen matt ek tillsammans med den ekbänkskiva som vi har.

Idag är det vecka 18+2, det blev en dags justering efter rutinultraljudet.

Gud så kul det var att vara på ultraljud, jag tror både jag och Henrik blev djupt berörda av vår lilla krabat. En riktig sötnos som öppnade och stängde munnen. Det var lite roligt för det var en gammal kompis moster som genomförde ultraljudet och det kändes verkligen betryggande. Allt ser bra ut än så länge och det är verkligen skönt!

Det har firats med fika och lunch i sthlm samt ett inköp på ett par riktigt snygga skor till mig. Jag kände mig så otroligt lycklig hela tiden! Känns som att sväva på små moln :)



Vi fick ett positivt meddelande på vägen hem, min kusin kommer idag och lägger golv, sätter upp lister, sätter fast bänkskiva. Vilken dag! Vanlig fast oh så ovanlig =)

En doft, en fläck, en känsla, ja allt kan ge ett snabbt minne. Idag har jag tänkt på den stora grillningen vi hade i somras när Blues festivalen var då Per tappa en cider på mitt golv. Idag fick jag bort det sista av det med min storstädning.

Linnea hjälpte mig med de sista av städningen och det är jag verkligen tacksam över!

Idag gjorde vi ytterligare stordåd, ja sådant som vi gör på helgerna numera, vi flytta det sista sakerna från lägenheten. Nya lägenheten är fullbelamrad med saker men vi är lyckliga, ja lyckliga men trötta. Henken har burit och burit hela dagen. Han är helt slut och sitter vid datorn och gör sådant han tycker är kul och jag fortsätter kolla på GA. Den serien är ju som gjord för snyft och tårar. Det är faktiskt en oerhört bra kombination tillsammans med mina hormoner, NOT! Men jag gillar serien och därför fortsätter jag kolla =)

Bara två dagar kvar nu!

Nu sprattlar det till mer regelbundet, det är en så mysig känsla.

Jaha, här sitter jag hemma, guuuud så tråkigt det är, jag har tittat på sex avsnitt av GA, plockat lite och flyttat några kartonger. Jag har gjort en kort promenad till sjukhuset och ätit lunch med mamma. Efter det har jag legat för jag blev alldeles för trött. Tröttheten är extremt jobbig, vila vila vila!

Nu är det inte långt kvar till måndag, då ska vi äntligen få se vår lilla krabat. Jag hittar inget bra smeknamn för vår lilla bebis. Ska man bara kalla den för bebis, det låter väldigt konstigt. Det får vara bebis ett litet tag till =)

Så var jag sjukskriven en längre tid. Efter gårdagens kollaps känns det skönt att få diagnos G9300 som innebär trötthet efter sjukdom. Min förkylning som tydligen ska ha eskalerat i och med min graviditet har gjort mig trött, grymt trött. Nu ska jag vila i en och en halv vecka dock vet jag inte vad jag ska syssla med under denna tid. Henrik tycker att jag ska läsa bok och gå ut på promenader. Jag vill helst möblera om hela lägenheten eller något annat stort. MEN jag ska ta det lugnt, ska kolla igenom Greys anatomi säsong fem, sex, sju och åtta.

Bebben sprakar på, ibland blir jag överraskad av själva rörelsen även fast det kanske nyligen skedde. Allt är så nytt och spännande, jag längtar tills Henrik kan känna bebisen rörelse
.

Denna underbara dag börja med att Henke laga mannagrynsgröt till mig, duka med ljus och gjorde kaffe. Kändes bra. Dock var jag matt av duschen, min energi är lååååg. Väl på jobbet kändes det bra, eller helt okej om inte annat. Tills efter en timme då ett barn spräckte läppen väldigt illa under min vakt :(

Där gick mycket av min energi, senare kände jag mig bara helt slut, knapra alvedon och sista droppen gick när jag blev själv på samlingen. Jag lyckades aldrig riktigt fånga barnen i samlingen, mer skrik än pedagogiskt trollbindande. Som pricken över i:et så ramla en gunghäst ner från två metershöjd ner och slog i min rygg. Sen sjukskrev jag mig efter mycket tårar och ledsamhet. Imorgon ska jag ringa till läkaren för att få tid igen. Jag är så matt att jag inte klarar av att jobba, det är en så hemskt läskig känsla när jag vanligtvis älskar mitt jobb men just nu inte räcker till. :(

Väl hemma så har Malin och Micke pysslat om mig med lunch och film. Sedan har Henke tagit över, gav mig kramar och pussar. Han är verkligen den bästa på hela jorden min älskling. Vi bokade in oss på en middag hemma hos hans mamma för att slippa laga middag. Jag ska fira med min familj någon annan dag.

Det som är mest hemskt är att ena stunden känna sig okej för att i nästa känna sig som en mosad banan. Feberfrossa utan feber, ont i halsen ibland, huvudvärk till och från, irriterande rethosta och extrem matthet samt feber i början av min två veckors sjukperiod. Gissa vilken sjukdom jag matchar in på??



Mosad banan smakar mycket bättre än vad det ser ut :p Mitt i allt mitt lidande så har min stackars älskling fått ryggskott och går runt här hemma i lägenheten som en gammal gubbe. Men jag har tur som har honom för jag hade aldrig orkat laga mat vilket han gjorde till mig. Själv la jag mig på sängen och sov en stund.

Jag låg på soffan med Henrik och designa vår kommande garderob och råkade trycka till lite på nedre delen av magen och vips putta det tillbaka innefrån :) Testa det en gång till och det hände igen! Helt jävla underbar känsla. Jag blir så glad att jag känner det tåras i ögonen.

Nu är det färdigtapetserat, lister målade, gardinstång uppsatt, gardiner på plats, fönsterbrädan inköpt, stora lampan med röd sladd uppe och en kökslampa i gången uppe! Vi väntar på att golvet ska bli lagt, att kaklet ska komma hem och att sista köksbänken ska komma på plats samt att elektrikern ska komma och sätta upp några uttag till. Summa av allt detta är att köket är på väg att bli riktigt fint!



Vårt kakel som vi valt!

Idag känns det ungefär så här, typ som att ha en ballong i magen och som någon blåser upp. Spänner lite och så känns det bra, en kort stund med bra och sen blåser någon igen.

Min nya drog, mjölk! Mjölk mjölk mjölk, jag vill ha massa mjölk!

Nu är det fyra dagar kvar tills jag fyller år, helt galet att man faktiskt inte känner på samma sätt som man gjorde för flera år sedan. Den där pirr-känslan saknas, jag blir äldre och förhoppningsvis visare. Det känns som att det inte är värt att fira eller nääe så långt skulle jag inte dra det =) Jag vill ha tårta och paket i alla fall!

Nu är det bara tio dagar kvar till ultraljudet! Åååh vad jag längtar, jag vill se och höra =)