Idag fick jag sms från min mamma där hon frågar om jag är singel, döh, nä jag har haft ett förhållande i snart 7 månader. Vad menar du?
Då måste jag ju även berätta att min mamma precis har skaffat Facebook, vilket aldrig kan bli bra. Detta innebär att hon kollar igenom alla mina bilder och läser varje hörn av min profilsida.
Vilket hon faktiskt har gjort sms.et kom för att hon läst på information om mig att jag har status Singel. Eftersom jag inte har någon större koll på vad som står där så hade jag inte en aning om att det stod att jag är singel.
Så nu vet alla att jag är i ett förhållande, gilla!

Jag läser en bok om hur man kan fånga lärandet , Att fånga lärandet heter den, där beskriver en tjej hur hon hamnar i ett flow när hon klarat av något nytt. Innan så känner man dock ilska och andra obekväma känslor. Men när man lyckas så är det ren lyckokänsla som gör att man kan fortsätta tillverka och skapa hur länge som man vill.
Efter att ha läst just den biten så tänkte jag att det var verkligen så jag kände när jag börja sticka mina sockor. Jag var rent utav frustrerad för att jag inte förstod hur man skulle sticka hälen, och inte förstod jag den där jävla beskrivningen heller. Jag var nästan beredd att ta första bästa tåg upp till Norrtälje för att lösa detta problem.
Skype var lösningen, en timme i samtal med mamma där jag visade upp vad jag inte förstod och läste beskrivningen för henne så kunde jag lära mig sticka hälar. Ren lycka kände jag och fortsatte sticka men så kom jag till hur man stickar tån och då hamna jag i samma problem igen dock kunde mamma och jag fixa detta via telefon den här gången eftersom jag nu hade lärt mig hur man läser ut förkortningar i beskrivningen.

Tack mamma du är en Ängel!

Sockorna blev en aningen förstora men funkar bra som hemmasockor.

Detta är resultatet:



Mitt nya projekt blir ett par lila sockor, dock har jag valt en str mindre stickor för att se om jag kan få ett par mindre.



Det är som det jag läser om, man måste testa sig fram för att lära sig.

Tjing!