Artikel
Jag sitter och försöker få ner ord på pappret men utan resultat. Flera böcker och internetsidor har lästs men inte hjälper det mig när det är skrivkramp jag lider av igen. Igår när det regna så skrev jag mer än en sida, så min slutsats är att det behöver regna, åh det gör det naturligtvis inte nu.
Som vanligt när man tvingar sig att sitta med något jobbigt så bubblar det andra tankar i ens huvud, jag har till och med lagat frukost och lunch till mina päron även fast jag tycker det är halvtråkigt annars när jag är hemma. I och för sig så blir matlagningen så mycket roligare här än vad den är i korridoren.
Jag har även funderat på att jag måste visa mig själv mer respekt, till exempel inom mitt matintag och mina känslor. Jag bara trycker i mig mat, lovar mig själv när jag vaknar att den här dagen ska det bli annorlunda men icke, slutar ändå alltid med att jag äter godis eller massor av något onyttigt. Med mina känslor gäller det nog att jag slår på dem nu, jag har verkligen stängt av dem senaste tiden. Det är inte mycket som berör mig, jag har blivit bitter även fast jag intalar mig själv att jag klarar av vad som helst så tror jag att det inte är sant. Jag vet inte ens hur jag känner inför att flytta hem igen till Norrtälje. Förut kändes det som att jag inte var den enda som skulle lämna Linköping men nu när Ida har bestämt sig för att stanna så känner jag mig ensam på flyttfronten också. Samtidigt känner jag mig harmonisk när jag är hemma hos mamma, men det innebär ju inte att jag kommer trivas i min lägenhet. Jag har ju inte bott där på 2,5 halvt år nu, så jag vet inte vilka känslor den där lägenheten ger mig längre. Den största längtan jag har är till ett eget kök, ett kök med den utrustning som inspirerar och inte stoppar idéerna som ibland flödar i mitt huvud.
Ett annat störande moment i mitt huvud är att jag inte vill vara ensam om mitt liv, jag vill dela det och mina bygg-, flyttankar. Ha någon där som vill dela sitt liv med mig också.
Jaja, nu blev jag lite så där bitter som Malin kalla mig i fredags, haha, jag är nog lite en bitterfitta.
Från och med imorgon ska jag vara nöjd med det liv jag har!
Tjing!
Som vanligt när man tvingar sig att sitta med något jobbigt så bubblar det andra tankar i ens huvud, jag har till och med lagat frukost och lunch till mina päron även fast jag tycker det är halvtråkigt annars när jag är hemma. I och för sig så blir matlagningen så mycket roligare här än vad den är i korridoren.
Jag har även funderat på att jag måste visa mig själv mer respekt, till exempel inom mitt matintag och mina känslor. Jag bara trycker i mig mat, lovar mig själv när jag vaknar att den här dagen ska det bli annorlunda men icke, slutar ändå alltid med att jag äter godis eller massor av något onyttigt. Med mina känslor gäller det nog att jag slår på dem nu, jag har verkligen stängt av dem senaste tiden. Det är inte mycket som berör mig, jag har blivit bitter även fast jag intalar mig själv att jag klarar av vad som helst så tror jag att det inte är sant. Jag vet inte ens hur jag känner inför att flytta hem igen till Norrtälje. Förut kändes det som att jag inte var den enda som skulle lämna Linköping men nu när Ida har bestämt sig för att stanna så känner jag mig ensam på flyttfronten också. Samtidigt känner jag mig harmonisk när jag är hemma hos mamma, men det innebär ju inte att jag kommer trivas i min lägenhet. Jag har ju inte bott där på 2,5 halvt år nu, så jag vet inte vilka känslor den där lägenheten ger mig längre. Den största längtan jag har är till ett eget kök, ett kök med den utrustning som inspirerar och inte stoppar idéerna som ibland flödar i mitt huvud.
Ett annat störande moment i mitt huvud är att jag inte vill vara ensam om mitt liv, jag vill dela det och mina bygg-, flyttankar. Ha någon där som vill dela sitt liv med mig också.
Jaja, nu blev jag lite så där bitter som Malin kalla mig i fredags, haha, jag är nog lite en bitterfitta.
Från och med imorgon ska jag vara nöjd med det liv jag har!
Tjing!
Kommentarer
Postat av: Ida
Ibland får man vara bitter. Även jag har den vägen vandrat.. Och bara för att du flyttar betyder det inte att vi inte kommer ses. Du flyttar ju inte långt!
Trackback
