Idag gick jag förbi centrum, mm och där var det tonåringar som bråka med en man som satt längs ena kanten. Verkligen skrek på mannen och såg nästan ut att var på väg att börja bråka på riktigt.
Men jag gick förbi, bara fortsatte. Det låter hemskt, ja jag vet, väldigt hemskt. Men jag tänker alltid att jag inte kan göra något åt dem, sen verkade mannen ha situationen under kontroll.
Medan jag stod och vänta på bussen kunde jag höra sirener på avstånd och inte långt därefter kom tre polisbilar i full fart in. Tonåringarna drog i väg på cyklar och polisen hängde på efter.

I en sådan liten håla bor jag, mitt i bråk som kan bryta ut när som helst. Tydligen så har det varit tjugo till trettio anmälningar den senaste veckan här där jag bor. Det är verkligen skumt att man bor i ett område där det sker så himla mycket men som man bara ser en bråkdel av.

Det får mig att fundera över rädslan att bo på ställen där man läser att det sker hemska saker till och från. Jag tror att det inte finns en plats på jorden där man kan bo utan att det händer otäcka saker. Hemligheter är bara mer dolda på vissa ställen och mer framträdande på andra.