ja jag erkänner, idag är jag en dålig människa. Jag har nämligen reflexer hemma men glömde sätta dem på jackan innan jag gick i väg på promenad. Vartenda litet steg var en fara för mitt liv, uha, hemska tanke. Så nu åker dem på och läggs i jackan så att jag ska kunna klara av en promenad utan rädsla för döden.

På vägen hem från jobbet var jag däremot en god medborgare, jag reste på mig vid Danderyd och erbjöd min plats till en äldre herre, så ja jag fick sitta mellan två säten fram i bussen. Mina fötter domna bort efter en kvarts åkande. När vi rulla in i Norrtälje med bussen vände sig herren sig om och tackade för min goda gärning.

Idag var jag tillbaka på jobbet, jag var saknad av barnen och jag kände själv hur mycket jag hade saknat dem också. Mina små älsklingar, tyvärr blev en utav dem sjuk idag så jag fick sitta och trösta ett febersjukt barn.

Nu börjar jag bli riktigt trött på att inte har något smak- och luktsinne, längtar tills det återkommer. Att man går på dem sinnena så mycket har jag aldrig riktigt tänkt på tidigare. På vägen hem från affären nu ikväll så lyssna jag på P3 verklighet där dem prata om att vara döv eller blind. Jag tänkte att jag själv hellre skulle vara blind än döv, jag avnjuter så mycket på hörsel, använder den i mitt arbete till hundra procent så döv skulle aldrig gå för mig. Naturligtvis tyckte dem döva i programmet att dem aldrig skulle välja blind, kanske förståeligt om dem varit döva hela livet. Det blir nog en kulturkrock i detta dilemma.

Nu ska jag arbeta lite till och sen blir det sova för imorgon ska jag upp tidigt till jobbet för att hålla i en föräldrafika.

Puss