Jag vakna i natt med ett ryck och hosta så hårt att ja hade svårt att få stopp på attackerna, det var verkligen läskigt. Ingenting verkar hjälpa heller för att bli av med denna rackiga hosta.

Morgonen var verkligen seg, upp, försöka äta och sedan gå iväg till bussen. Dagen på jobbet har varit, hmm, fungerande, skulle nog inte kunna säga något annat. Många sjuka i personalen, nästan alla barn tillbaka, ni kan ju räkna ut hur det fungerar.

Jag hinner inte sörja, det finns ingen tid. Jag måste nog bara träffa familjen först, jag har inte träffat mamma än. I telefon kan vi inte prata för då gråter jag och det blir inte alls mycket sagt. Sist jag prata med henne var på bussen hem och det är ju faktiskt ingen höjdare att gråta på en buss där folk stirrar på mig.
Väl hemma så slängde jag i tvätt i tvättmaskinen, värmde på middagen, det fick bli köttfärs med majs till middag idag. Galet lagom för mig eftersom min energinivå är lååååååg, gav all energi på jobbet.

En glad nyhet är att min impulsshopping kommer till mig imorgon. Ja, jag är hemsk men jag behöver bli lite lycklig, så då köpte jag mig en dator igår, en liten rackare som ska få bo i min handväska jämt. Woopi!

Jag vill också tacka er alla som beklagat sorgen, ni är fina vänner! Love u..

Fick sms från mamma nyss, imorgon blir det middag med familjen. Hur ska man känna inför det, det är verkligen som bäddat för att gråta massor. Det kanske är bra... eller det är bra.

Puss