Jag funderar alltid när det är dags att bli vuxen. Ibland känner jag mig och beter jag mig absolut inte som vuxen. Men så kommer dagarna som dessa när jag kommer tillbaka till jobbet efter två veckors sjukfrånvaro. Barnen slänger sig kring benen och kramar och pussar sönder mig en hel dag. DÅ känner jag mig vuxen! Ett barn har suttit som klistrat på mig, en ettåring med världens mest smittsamma leende. LYCKA!

Nu blir det snart middag till mina barn här hemma, Malin och Micke ;)