Tack och hej, min rumpa har sagt upp sig, ja du läste rätt. Den har sagt upp sig, den tyckte att det fick vara nog. I fredags utsattes den för obehagligt tryck från en pakethållare. I Norrtan skulle jag aldrig cykla, inte en millimeter, och verkligen inte sitta på en pakethållare och bli skjutsad. Men i linkan, slätternas paradis, där cyklas det även om gatorna är isiga och knögliga. Detta gjorde jag, jag tillät Mårten att skjutsa mig både till och hem från Flamman. Åh nu gör min rumpa sååååååååå ont!

Färden hem från linkan gav ingen som helst sömn, jag var åksjuk och övertrött. På vägen till norrtan så var månen helt galet konstig i färgen. Fascinerande hur stor den var och att den sken i rött ljus. Mysko!
Väl hemma mötte jag upp tjejerna och tog en lugn och skön tv-kväll. Somna på stört när huvudet landa på kudden, sov riktigt skönt. Vakna halv fem av sms, smsa i en halvtimme, somna igen vid fem. Min kropp sa "Dags att vakna" klockan tio i morse. Åh gudars vad jag var utvilad då! Sen har den här dagen bara gått i en skön takt med mycket utomhusvistelse.

Tack alla fina människor för den här helgen!

Puss