Förra veckan så kände jag mig allt lite pirrig i magen inför min stora dag. Den kom med buller och bång samt med en rejäl baksmälla.
Dagen i sig, alltså gårdagen, kändes inte alls speciell. Jag tjata på mina övernattningsgäster att jag fyllde år men jag kände liksom ingenting i min kropp. Jag kommer så väl ihåg hur jag kände när jag var liten. Då var hela kroppen med i firandet och det var roligt som bara den att fylla år. Det var nog en känsla av stolthet. Igår, ingenting. Inte en droppe rolighet kändes i kroppen. Kan det vara så att kroppen var så bedövad av all alkohol som intogs kvällen innan att känslan egentligen skulle ha varit där, hmm. Det får mig att fundera. Nästa år blir det ju en födelsedag på en måndag, eller vänta, är det dags för skottår nästa år? För då blir det ju genast en tisdag. Då kan jag ju ha chansen att känna känslan om det nu är så att den egentligen skulle ha funnits men bara försvunnen detta år.

Det skär i kroppen när ett barn blir sjuk, små barn har så svårt att förklara vad som är fel. Dem tar till tårar och så står man där och försöker hitta felet. Åh så jobbigt! Det är vid dessa tillfällen som jag känner att snor på tröjan inte gör något bara barnet känner sig trygg och omtyckt. Till och med ompysslad.

Min dag börja så bra, ett utav barnen fråga om inte jag kunde stänga idag. Bara för att jag är så rolig och det händer så mycket under den korta tid man får vara med mig. Detta värmer ju verkligen i hjärtat! Då vet jag ju i alla fall att jag är omtyckt av barnen som jag bara träffar mellan halv fem och kvart i sex. Hihi, ytterligare en sak som värmer mitt hjärta. Precis när jag sa att jag skulle gå hem så kom alla barnen fram och krama mig. Ena pojken sträckte upp armarna mot mig, jag gick ner på knä och han gav mig en redigt snorig puss på kinden och var nästan på väg och sätta en rakt på munnen. SOM tur är så var jag lite snabbare än honom så den hamna också på kinden. Puh! Jag vet verkligen hur jag ska charma min små skruttar =)


På vägen hem idag så var det ett par som bokstavligen våldtog varandras munnar, det såg verkligen osmakligt ut. Halva ansiktet var nästan inne i killens, uha! Måste man vara så kära att medresenärerna ska behöva lida av någons förspel! BLÄ!

Puss